Detta är en berättelse om en serie bedrägerier — «sol och vår» — mot en ensamstående och äldre man. Det är en brottsform som vi anser vara särskilt motbjudande vare sig den riktas mot man eller kvinna.
«Sol och vår» drabbar ju oftast människor som i sin godtrogenhet är helt värnlösa mot gärningsmannens förslagenhet och häpnadsväckande förakt för normala mänskliga värderingar. I berättelsen möter vi offret — vi kallar honom Hugo Andersson — som i sin ensamhet gör ett tafatt försök att få kontakt med omvärlden. Han råkar då i klorna på personer som inte drar sig ett ögonblick för att utnyttja hans godtrogenhet på ett fullkomligt hänsynslöst sätt.
I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.
Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk. Berättelserna och samlingarna är uttryck för den samtid som de skrevs i, och kan i enstaka fall ha föråldrat eller kontroversiellt innehåll. Eventuellt stötande material är inte uttryck för förlagets hållning.
