I Brukaren har jag försökt skriva en rak, transparent dikt utan baksida. Ambitionen är en poesi som inte luras, som inte lurar på någonting och inte i första hand ställer hermeneutikens frågor som “Vad betyder det?” utan snarare «Varför har någon skrivit detta?”
Målet: dikten ska vara maximalt enkel men de frågor den ställer maxat svåra. Så har jag här i loopens, rundgångens och kortslutningens form velat föra dig, kära läsare, närmare bruket, miss— och massbruket, användningen, lika brukligt vanlig som när andningen vänder, lika mäktigt vanlig som vanmäktig.
/Vänliga hälsningar från UKON
