Den sista delen i Agneta Pleijels historiska familjetrilogi är en roman om två syskon som står varandra mycket nära men lever under helt olika villkor. Albert är dövstum och Helena har en stor sångbegåvning men hindras av sin far att stå på scen.
Isaac Berg är sångare och sånglärare på Operan i Stockholm och gift med Lina, den framstående skådespelaren Lars Hjortbergs dotter. 1832 väntar de sitt första barn och stora musikaliska förhoppningar fästs vid pojken. Det visar sig att han är döv från födelsen.
Hans syster föds strax därpå och har allt vad han saknar: hörsel, sångröst och musikalitet. Men hon är bara flicka. Hon blir en ypperlig sångerska men hon tillåts inte stå på scen. Det passar enligt fadern inte ihop med äkta kvinnlighet.
Albert vistas i många år på Institutet Manilla för döva. Som vuxen blir han målare. De två syskonen — Albert och Helena — har från barndomen en mycket varm relation. De står varandra närmare än några andra, och på ett sätt som idag skulle väcka harm.
Familjen kommer i många år att vistas utomlands, i Düsseldorf och i Paris. Albert grips av revolutionsfebern och reser i Europa och befinner sig på Sicilien under den italienska frihetskampen.
Syskonens liv och villkor är olika varandra. Romanen följer deras liv och möten. Den döve Albert blir revolutionär och anhängare till Garibaldi. Han är utfattig och har svårt att försörja sig på sitt måleri.
Helena upplever en stor kärlek som hennes far förhindrar. Han är själv artist men vill inte ha fler scenkonstnärer i familjen. Hon gifter sig i Sverige med en rik brukspatron och industriman. Hon offrar sina förhoppningar om artistyrket för att ge brodern trygghet. Bruket går i konkurs och äktenskapet brister.
Det här är en roman om två förälskade syskon. Den utspelas på 1800-talet då ropet på folkens frihet höjdes. Och då kravet på individuell frihet och kvinnofrigörelse växte.
