Fredrika är en ung tillbakadragen kvinna som levt hela sitt liv i skuggan av sin familj; pappan framgångsrik forskare, mamman hyllad skådespelerska och yngre brodern Simon som tidigt slagit igenom som modell och därefter seglat upp som det nya stjärnskottet inom svensk film.
Romanen inleds med Simons begravning. Hans plötsliga död har försatt hela familjen i ett chocktillstånd. Återigen blir det Fredrika som får ta hand om de mer utlevande familjemedlemmarna samtidigt som hon kämpar med egna skuldkänslor och en ensamhet som växer sig allt större. Pappan blir okontaktbar och gräver ner sig i arbete. Mamman flyr in i rollen som den uppburna, lidande konstnären, något hon sysslat med i hela sitt liv och nu när kamerorna riktas mot henne spelar hon med frenetisk glöd upp hela sitt register. I sitt utsatta läge isolerar sig Fredrika allt mer tills hon når ett tillstånd av akut kris och börjar förlora greppet om verkligheten. På den psykiatriska klinik där hon så småningom tas in får hon kontakt med en psykolog som långsamt börjar nysta i hennes historia.
I romanens andra del är vi förflyttade till Paris ett år tidigare.
Fredrika, som är illustratör, har åkt dit för att studera franska och teckna fåglar på uppdrag av en europeisk fågelguide. Hon är inneboende hos en äldre kvinna, Lily, som oväntat blir hennes vän och förtrogna.
Samtidigt förälskar Fredrika sig i en amerikansk man, Paul. För första gången någonsin känner hon att hon har tillgång till sitt eget liv, bortom familjens påverkan. Men vare sig kärleken eller vänskapen är lätt att hantera för den som en gång vant sig vid att stå vid sidan om och betrakta i stället för att själv agera.
Genom hela boken förflyttar vi oss sedan mellan de två tidsplanen i Stockholm och Paris, samtidigt som frågorna kryper allt närmre. Varför slutade Simons liv som det gjorde? Och vad var det egentligen som hände i Paris?
