Aimee är åtta år och har funnits med i socialtjänstens register sen hon föddes. Hennes fem äldre syskon omhändertogs för många år sen och ingen kan förstå varför Aimee lämnades kvar i misären så länge. Det verkar som att hon bara glömdes bort.
När Aimee flyttar in hos Cathy är hon arg — och det har hon all rätt att vara. Hon har fram tills nu bott med sin drogmissbrukande mamma Susan, i en lägenhet som av socialsekreteraren beskrivits som ”olämplig för människor att bo i”. Aimee är så tacksam när hon kryper i säng den första kvällen att Cathy blir tårögd.
Men Susan riktar anklagelser mot Cathys familj och gör allt hon kan för att Aimee inte ska få bo kvar hos dem. Aimee vill vara lojal mot sin mamma och har svårt att komma till ro. Men när hon väl börjar lita på Cathy så börjar hon också att öppna sig. Och ju mer Cathy får veta om Aimees förflutna desto mer förfärad blir hon …
