Kan inte allting bara vara som vanligt? Sara kraschlandar i vardagen efter ett utbytesår i London. Hon vill inget hellre än att få tillbaka “sitt riktiga liv”, det vill säga hennes fina vänner och allt roligt de brukade göra ihop.
Sara är tillbaka hemma i Luleå. Tillbaka till allt hon lämnat och saknat. Vännerna, familjen och, inte minst, Mattias. Mattias som hon dumpade innan hon åkte iväg. Mattias som är tvillingbror med Bella, en av Saras bästa vänner. Hon hade hoppats på att allt skulle vara glömt och förlåtet när hon kom tillbaka. Att de lagom tills skolan börjar igen ska vara tillbaka i sina gamla roller. Men både Bella och Mattias verkar göra sitt bästa för att undvika henne.
För att göra något nytt börjar Sara på jujutsu. Där lär hon känna Adrian. Adrian är sjukt irriterande, ändå blir allting roligare när han är med. Sara har svårt att släppa Mattias, allt med honom är så välbekant, hon vet tusentals saker om honom. Om Adrian vet hon nästan ingenting. Men när Sara måste välja mellan dem, är inte valet så enkelt som hon först trodde.
Om att slitas mellan välbekant och nytt. Om att förändras och gå vidare. Och om att halka in på saker som först känns jobbiga, men som kan visa sig vara det bästa man har gjort.
Johanna Lindbäck visar återigen att hon är en mästare på feel good-realism. Väl avlyssnade karaktärer som man inte kan annat än gilla, och såklart är igenkänningsfaktorn skyhög.
